Svårt

När man får barn är det flera saker som blir svårare än man hade föreställt sig. Jag kunde ju förstå att det skulle bli knepigare att hinna med saker som man vill eller borde göra, att det skulle bli svårare att planera och följa planer då oväntade grejer (läs: behov av ny blöja, rena kläder eller mat) kan dyka upp när som helst och att det skulle bli lättare att glömma att göra saker som jag själv mår bra av. Men jag har också upptäckt en del som varit mer oväntat.

Det är svårt att dricka kaffe. När kaffet är klart brukar bebisen genast, som på given signal, vilja äta, bli buren på, ha ny blöja eller bara sitta i knä. Dricka kaffe med bebis i knä går ju såklart, men då måste kaffet svalna först eller så får man hälla i mycket mjölk, som bonus lär man sig att uppskatta kaffet ljummet. Undantaget som bekräftar regeln verkar vara min första kopp på dagen då lilleman nöjt brukar ligga i babygymmet och greja, tack för det!

Att se film på bio är numera en stor ansträngning, inte för att man behöver barnvakt, det finns det oftast flera frivilliga, men för att man måste uppbåda ganska mycket viljestyrka för att inte titta på mobiltelefonen i tid och otid för att se så inte nämnda barnvakt har ringt för att säga att man måste åka hem. När jag och sambon var iväg fick jag nästan skäll av honom för att jag inte kunde låta bli att titta på mobilen var femte minut. Idag när vi skulle göra något tillsammans försökte vi oss istället på att spela Guitar Hero. Det gick väl sådär kan man säga, en bebis i babygym stjäl liksom uppmärksamheten från noterna.

Något som inte är lika roande är att de som träffat mig på sistone, eller kanske framför allt de som pratat med mig i telefon när jag varit själv med grabben, nog har märkt att jag börjar bli ganska svår att prata med. Risken finns att folk tycker jag verkar otrevlig, disträ eller bara allmänt ointresserad men jag har upptäckt att det är fruktansvärt svårt att följa tråden i en konversation. Om jag håller koll på bebisen har personen på andra sidan telenätet i snitt kanske 3,7 meningar på sig att komma till sin poäng, annars har jag tappat bort mig. Jag hoppas verkligen detta går över så småningom så jag slipper känna mig socialt handikappad för evigt.

Published in: Okategoriserade on 2 november, 2014 at 09:55  Kommentera  

The URI to TrackBack this entry is: https://angietankar.wordpress.com/2014/11/02/svart/trackback/

RSS feed for comments on this post.

Lämna en kommentar